play it cool, boy

Vissa saker tycker man om. Vissa saker tycker man om lite mer än så, och vissa saker älskar man. Jag tycker om att tycka om saker. Det är liksom så det bör vara. Alla borde få tycka om allt. Allt de behöver ha med att göra i alla fall.

Jag avskyr verkligen att vara ensam hemma. Idag har jag varit ensam hemma från halv fem till nyss. Klockan är snart halv ett. Blähähä...

Okej.

din masjävel.

Jag tänker nu skapa en nu kategori. Är det bara jag som tycker att det är skitkul med kategorier? Bryr sig folk ens om dem? Jaja. Jag har i alla fall kategorier för det mesta.

Allt går liksom så himla fort och det händer så sjukligt mycket saker hela tiden, jag har liksom redan gått två hela veckor i sveriges bästa klass och det är liksom jättelänge, min syssling smsade mig idag och smset löd: "jag är modell" vadå modell, vadå jobb? och jag fattar inte att min bästa vän har bestämt sig för att åka till Japan i ett år och plugga där, jaha? okej, men va bra att alla skaffar sig ett liv medans jag bara kutar runt och spelar teater hela dagarna, är det nyttigt? är det bra? vad ska jag göra, bör jag fundera på framtiden? ska jag skaffa jobb? jag har inte ens flyttat in ordentligt än, det står tre flyttkartonger i mitt rum och de är fulla, jag gör ju ingenting, varför är jag så lat? jag går i skolan och chillar runt, tittar på OC och spelar musik om dagarna, är det det som är att leva, eller är det det som är att kasta bort sin tid? jag mår ju faktiskt riktigt bra men jag åstakommer ju ingenting? jag springer inte ens längre, jag kommer bli fet och värsta innekatten som bara dregglar över Seth Cohen och äter marshmallows och hoppas litegrann att någon ska komma till undsättning och ge mig ett liv, eller en ny kamera, då skulle jag bli klad hest, men jag vet inte om jag vill gå så långt att jag blir värsta mongot som går på socker och har på mig skitiga rosa plyschbrallor och bor i en saccosäck och är rädd för solsken och frisk luft? jag vill veta varför folk så snabbt dömer andra människor och bestämmer att vissa inte har något liv? vad är att ha ett liv, och var går gränsen till ett o-liv? är jag nära den gränsen? har jag redan gått över den för länge sen? eller är jag långt ifrån och bara har missuppfattat allting? min hjärna sprängs snart, men inte av frustration eller ilska eller något annat konstigt, för jag mår faktiskt väldigt bra och jag tycker det är lite halvmysigt att vara förvirrad, tror jag, jag är inte helt säker, så jag tror att jag bara ska sluta att tänka på allt som är för stort för mig att förstå och istället bara gå och värma en marshmallow eller två och klicka på on-knappen på min bärbara DVD och starta ett OC-avsnitt, för jag vet inte vad jag annars skulle göra? sticka, kanske? eller vika papper till fina fåglar, eller kanske helt enkelt bara sova? men sova känns inte så lockande, jag vill göra någonting, det är ju flera timmar kvar på den här dagen, och när den är slut får jag ju aldrig tillbaka den, eller hur? det är en jättesorglig tanke därför släpper jag den nu, och bara publicerar det här inlägget och lämnar datorn.