...och resten kan du.


Jag pusslar ihop ett scenario
i mitt huvud och då är det så fint och enkelt.
Du kommer hem till mig och jag öppnar dörren
och säger hej och va fina skor du har.
Sen tar jag dig i handen och du blir lite förvånad
för det gör jag aldrig, och tar dig med
in i mitt rum. Först där kramas vi, länge.
Du luktar så gott och dina axlar är så perfekta.

Vi sätter oss på sängen och vi börjar prata
om alldagliga saker, som vi brukar.
Vilket alltid leder till att jag berättar om mig själv,
om hur vilsen och liten och oförstådd jag är.
Du lägger huvudet på sned och ler när jag säger:
"Jag vet inte vem jag är."
Sen tittar jag på dig, rakt in i dina ögon och fortsätter
citera Håkan Hellström:

"Men jag vet att jag är din."

- Molly Mumford


sit vis nobiscum

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0