tänkte ut en dialog mellan oss och allt.


Lät pappa lyssna på Satan i Gatan nyss, medans jag föklarade hur mycket jag avgudar Maggio och hur klockrent allt hon gör är. När vi lyssnade på titelspåret så var jag sjukt exalterad och dog för att det är så bra, och då säger pappa: "Det här är ju liksom du just nu."
Och ja. Det är det nog. Jag glömmer ju aldrig bort vad du gjort, du får passa dig som satan.

(Fast jag är ganska säker på att allt är okej nu. Det känns så.)

sit vis nobiscum

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0