you know you love me


Sitter nog uppe hela natten och kollar på Gossip Girl.
Det känns liksom rätt.





Vill vara som dom. Vill leva exklusivt i lyx. Ha råd med alla dyra märkesgrejer och gå på fantastiska fester. Vara snygg. Ååhh, livet. 

update: Gjorde varm choklad mitt i natten. Proppade koppen full med marshmallows. Ibland får man faktiskt.

sit vis nobiscum

and yes, you. forever you. a thousand times you.


Fint folk finns det.
Har jag berättat att jag blir så himla glad av bra människor?



Estet-ettorna campade på Vita Grindarna Camping och Liam fiskade i solnedgången.
Vi andra satt på bryggan och åt godis.
Åh, fina sommarlov, välkommen. 

sit vis nobiscum

andas, andas, allting snurrar runt.


Det är så himla varmt i Sverige.
Jeansshortsen används flitigt och solglasögonen är mina bästa vänner. Nuet är fint men svårt att leva i, jag kan inte låta bli att titta tillbaka. Tar vara på de drogerna som ges i form av sena kvällar, musik, skratt och människor (modell: alldelesförbraförmig). Sakta tar jag mig framåt, precis som alla andra.
Vill göra något av livet nu. Vill ta motorcykelkörkort, dra på festival, skriva böcker, se världen (åtminstone hela Sverige), köpa en videokamera, träffa mina favoritvänner, bo hos någon kompis bara för att det är mysigt, spela så mycket teater att jag snart inte ens vet vem jag själv är, skaka hand med kompisars kompisar, åka tåg och bara leva.
- och pappa, jag vill tatuera mig.

sit vis nobiscum

kom, vi sover över.


Andetag, tvåsamhet.
Hjärtslag och inget ljus.
Två täcken, stängda fönster.
Men tröjorna ska av ändå.

- Molly Mumford

sit vis nobiscum 



...och resten kan du.


Jag pusslar ihop ett scenario
i mitt huvud och då är det så fint och enkelt.
Du kommer hem till mig och jag öppnar dörren
och säger hej och va fina skor du har.
Sen tar jag dig i handen och du blir lite förvånad
för det gör jag aldrig, och tar dig med
in i mitt rum. Först där kramas vi, länge.
Du luktar så gott och dina axlar är så perfekta.

Vi sätter oss på sängen och vi börjar prata
om alldagliga saker, som vi brukar.
Vilket alltid leder till att jag berättar om mig själv,
om hur vilsen och liten och oförstådd jag är.
Du lägger huvudet på sned och ler när jag säger:
"Jag vet inte vem jag är."
Sen tittar jag på dig, rakt in i dina ögon och fortsätter
citera Håkan Hellström:

"Men jag vet att jag är din."

- Molly Mumford


sit vis nobiscum

"don't lay a finger" I said, but he held her with five.


Två minuter i halv fem, för två år sen.
Tänk om inte det hade varit som det blev tänk om du inte hade räddat mig, var hade jag varit då? Hade jag ens varit alls? Orkar inte tänka hur långt tillbaka som helst, på vems förtjänst det var. Jag vet att du hade säkert inte funnits i mitt liv om inte min bror hade spelat Price of love för mig, längre bak än så känns det inte värt att fundera. Så tack bror, du skaffade mig en vän.




White Lies. Åh va fina. Tack för massa fina stunder, tack för min vän. Tack min vän.

sit vis nobiscum


du tror att du ska dö och det ska du.


Hur kan man vara så himla glad och varm och nöjd samtidigt som man är så himla arg och besviken och full av jag-vill-slå-dig-så-hårt-i-ansiktet-att-det-ramlar-en-äkta-tår-från-dina-falska-ögon? Det vet inte jag. Jag vet inte hur det funkar eller hur jag ska förklara känslan, men tänk er det här:
Du har fått vara ute till sent på natten i byn där du växte upp, alldeles nykter i regnet med massa fina bekantingar. Du har fått dansa av dig allt vårfeberrus framför en ganska stor publik som applåderade jättehögt. Du har fått sova bredvid en nära vän som är en sån där favvo, en sån där som man sover gott bredvid och om man nu råkar vakna av en helt psyksjuk dröm man hade så skulle han bara hålla om dig tills du somnade tryggt igen.
MEN, en av dina vänner har gjort något så idiotiskt och supervidrigt att du inte ens vill stå för eran vänskap längre, du vill liksom bara "tack-och-hej-och-smäll-på-käften". Du får se en gammal vän nästan gråta och du kan inte göra mer än att sitta på sätet bredvid i bussen och hålla handen på axeln och försäkra att allt går över och att det bara är jobbigt i början. Du kommer också på att "början" för dig inte har gått över än. Inte riktigt än. 

Så konstig är känslan.
Så himla bra. Så himla inte bra.
Allt på samma gång.

sit vis nobiscum

don't you tell her how I give you something you never even knew you missed, and don't you even try and explain how it's so different when we kiss.


Godkväll.
Det finaste/fulaste/vackraste den här veckan har varit följande: sms, "du-är-så-himla-klen", leenden, bussresor, Johnossi, textilfärg, musikal, syssling, "vi-kysste-varann-för-första-gången-för-prick-ett-år-sedan", Robyn, gråt, nytt sällskap, rusdrycker, Moulin Rouge, tygskor, årsdag, Pokémon, såpbubblor, "håll käften.", gitarrspel, främlingar, Vapnet, knäppa filmer, överraskningar, cigaretter, tåg, hockey, Eurovision Song Contest, "Krilleeeeee", clowner, dans, blommor, kyssar, fanta, regn, tröjor på golvet, fest, telefonsamtal, mardröm, bebis, kusin, öppna fönster, tygkasse, soffhäng, sovsällskap i samma säng, "täcket är för litet, kom närmre".

Finland är världsmästare, vilket betyder att jag också är det. Lite.
Nu ska jag dö Skrillexdöden. 
Untz untz untz.

sit vis nobiscum

men aldrig, aldrig, kommer allt tillbaks.


"Allt läppsnuddande slutade med att han kysste mig. Jag trodde att jag skulle dö. Allt stannade. Mitt hjärta stannade. Jag höll på att fullkomligt explodera av känslor. Det var helt sjukt.
När vi skulle gå ner till stationen sen, för att passa hans buss, så stannade han två gånger på vägen dit för att dra mig tätt intill sig och kyssa mig igen. Jag ville aldrig fortsätta gå. Att stå där, mitt på en gångväg (som annars inte är alls speciell) i han famn och kyssa honom kan inte beskrivas what so ever. Det var bara sjukt. Och fint."

- Molly Mumford. (2010-05-10)

sit vis nobiscum

"we're just friends." "what are you saying?" "there's another."


Såpbubbelblåsning på plattan. 







Sveriges vackraste Beliebers. De sjöng, ropade, jublade. Åh, så fina. Vi blåste såpbubblor på dem och sjöng "I'm in pieces/ baby, fix me/ and just shake me 'til you wake me from this bad dream..." sådär tyst,  litegrann. Hoppas Justin kommer till Sverige nu, det är ni värda. Väl kämpat.

Bilderna är tagna av mig = Bilderna är mina.

sit vis nobiscum

tänkte ut en dialog mellan oss och allt.


Lät pappa lyssna på Satan i Gatan nyss, medans jag föklarade hur mycket jag avgudar Maggio och hur klockrent allt hon gör är. När vi lyssnade på titelspåret så var jag sjukt exalterad och dog för att det är så bra, och då säger pappa: "Det här är ju liksom du just nu."
Och ja. Det är det nog. Jag glömmer ju aldrig bort vad du gjort, du får passa dig som satan.

(Fast jag är ganska säker på att allt är okej nu. Det känns så.)

sit vis nobiscum

it's a sickness I have.


Och jag kan äntligen andas ut.

sit vis nobiscum

du får passa dig som satan.


Veronica Maggio är mitt geni. Mitt favoritgeni.
Hennes nya album är bästbästbäst, och jag dör.
Här är bilder från min telefon, tagna nyligen. VARSÅGODA.



Bläddrade till maj i min bästa Bieber-kalender.



Min nyaste klänning. Stockholms Stadsmission - 80 kronor.



Tänkte tatuera mig. Rawr. Eller?

Hade förövrigt en jättefin Valborg. Fint att glömma allt runt omkring en liten stund. Omge sig av fina människor som gärna delar med sig. Skratt, cigaretter, bad, brasa, chips, småberusade ungdomar att hålla i. Nya famnar att gömma sig i för kylan. Fint.

Kan inte lyssna på Johnossi längre.
Ahmen va bra, tack som fan.
Lyssnade två och en halv minut på första spåret på Mavericks och sen dog jag. Gick sönder. Hela den skivan är för full med dofter, känslor, platser, leenden, ljus. Det går inte.
Hejdå Johnossi. Hoppas vi kan återförenas någon dag.
Men inte idag. Inte i år.
Jag älskar er. 
Yours truly

Molly Mumford.

sit vis nobiscum

drick inte ditt hjärta itu.


På lördag är det Valborg.
Jag kommer så himla väl ihåg hur ont jag hade i magen första maj förra året, när jag gick in och kollade på alla bilder som hade lagts upp på internet. Jaha, hej där var du, den vackraste människan jag vet på jorden med armen om en annan tjej. Ont. Ont. Ont. Så himla onödiga bilder att titta på, men jag tittade om och om igen för du var så fin. Jag kunde ju hålla handen för tjejen så att hon inte syntes.

Och jag hoppas hamna i ett främmande sovrum
med ljusa tapeter och ett överkast som doftar sömn.
Jag hoppas vakna av att solstrimmorna genom de
inte helt nedvikta persiennerna träffar mig i ansiktet.
Kaffe tack, utan mjölk, får jag ta en dusch?
Dricka te istället för kaffet blev äckligt,
ur muggar med gråa ringar i botten av för mycket
socker-rörande.
Snälla ögon som säger "va fin du är när du sover,
och va tryggt det var att ha armarna om dig" över bordet.

- Molly Mumford.

sit vis nobiscum

purify the colours, purify my mind.


Jag vägrar fastna här.
Någon dag är jag någon som du kommer komma ihåg med ett leende
och vara stolt över, någon dag kanske du ringer.
Men jag har slängt din tandborste nu,
och parfymen du sprayade i min jacka doftar inte längre.

sit vis nobiscum

and sister, am I happy again?


Gick med systeryster till vårat favoritställe, bryggan i skogen. Hon är min bästa. Alltid. Nummer ett. Favoriternas favvo. Bästa låten på spellistan. Finaste ackordet på gitarren. The bees-knees. The cat's mjau. Som en stor glass med massa strössel på. 

'









Jag älskar dig.

sit vis nobiscum



när alla vill se dig dala nu, som Håkan Hellström.


Var på Cirkus igår.
Håkan var där.
Dansade som ett efterlängtat mongobarn under Ramlar, grät som en dåre under Hurricane, Jag vet vilken dy hon varit i och Kärlek är ett brev skickat tusen jävla gånger, dog av lycka tillsammans med hela Cirkus när Håkan tystade bandet och lät oss ropa: LÄÄÄÄMNA SVEEEERIGEEEE! mitt i En vän med en bil. Det var så himla bra. De var så himla fina. Håkan pratade och sjöng så fint, bandet spelade så fint och ååh.
Jag har påsklov nu. Tänker bara åka long board, klottra, skriva, lyssna på musik och blåsa såpbubblor hela veckan. Förra året vid den här tiden var allt så himla bra. Visste precis hur jag ville ha livet (och hade det så) och vad jag steg upp för på morgonen. Så är det inte nu.

Jag var ingen...



sit vis nobiscum

Dag 2 - Min första kärlek


Åh. Jag var bästa vän med en kille i första klass, Hannes hette han och det var ju självklart världens vackraste namn för mig. (Förutom Toulouse, William och Måns - mina favoritnamn när jag var liten och hela livet) Han var ett år äldre än mig och vi hade en hemlig klubb som bara vi visste om. Vi samlade på grejer tillsammans, delade allting och lekte varje rast. En dag åkte han iväg till Amerika = hur-långt-bort-som-helst, och jag längtade efter honom jättemycket. Jag föreställde mig hur han hade en sån där beige hatt på sig, en stor kikare runt halsen och sandaler när han gick runt bland alla kängurus i ett stekhett Amerika. Och snart skulle han komma hem och jag skulle möta honom vid hamnen och ha en vit klänning på mig och kasta mig i hans famn när han klev av. (Jag läste mycet böcker när jag var liten)
Riktigt så blev det inte. Men en dag kom han hem, och då skjutsade hans far över honom till mig. Hannes hade med sig en present till mig; en supermjuk, rosa och prickig gosedjurskanin. (Modell: hur-söt-som-helst) Jag blev superlycklig och den lilla kaninen blev våran lilla bebis. Vi döpte henne till Felicia. Sen gick vi upp på mitt rum, och pratade jättelänge. Sen kröp vi in under mig säng, för det var mysigare där, och bestämde oss för att bli ihop. Efter det fortsatte det som venligt, vi samlade, lekte, var ihop. Pussades aldrig.
Vi var ihop i ett helt år, sen tröttnade han när han började i mellanstadiet. Jaha jaha, det gjorde väl ingenting. Vi var fortfarande kompisar hela tiden, sen böt han skola.
Ungefär så är var jag. Sådär kär som man är när man är sju-åtta år. 

Felicia har jag kvar, kommer alltid ha henne kvar.
Världens sötaste gosing från en tokfin kille. 
Min första kärlek.



sit vis nobiscum

jag skiter i om jag är falsk.


Skitdag.
Lyssnar på Hästpojken istället. Äter hemma istället. Skriver mina uppgifter hemma istället. Åker och spelar på musikcafé istället. Tänker på bra människor istället.




sit vis nobiscum

i en felknäppt jacka och rinnande mascara, kanske du tänkte lite på mig då?




sit vis nobiscum

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0