den här känslan som jag har är inte min, den blev kvar - är den din?


Natten då en nära vän
till en vän
till en nära vän
till mig's liv tar slut.

Den där känslan i magen då hans profilbild plötsligt är en bild på de två och under har han skrivit så himla fint så det gör ont i hjärtat på riktigt och jag kan inte låta bli att gråta. För honom, för henne, även fast jag aldrig visste vem hon var. Sån är jag. Gråter alltid när liv tar slut. För att det är så himla himla himla hemskt och orättvist.

Må hon vila i frid. 

sit vis nobiscum

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0