...och resten kan du.


Jag pusslar ihop ett scenario
i mitt huvud och då är det så fint och enkelt.
Du kommer hem till mig och jag öppnar dörren
och säger hej och va fina skor du har.
Sen tar jag dig i handen och du blir lite förvånad
för det gör jag aldrig, och tar dig med
in i mitt rum. Först där kramas vi, länge.
Du luktar så gott och dina axlar är så perfekta.

Vi sätter oss på sängen och vi börjar prata
om alldagliga saker, som vi brukar.
Vilket alltid leder till att jag berättar om mig själv,
om hur vilsen och liten och oförstådd jag är.
Du lägger huvudet på sned och ler när jag säger:
"Jag vet inte vem jag är."
Sen tittar jag på dig, rakt in i dina ögon och fortsätter
citera Håkan Hellström:

"Men jag vet att jag är din."

- Molly Mumford


sit vis nobiscum

må köttätande myror äta upp dina ögonlock så att du alltid är trött, och även när du är pigg så ser du väldigt, väldigt, väldigt trött ut.


Och må dina hårddiskar förevigt alltid krasha.

Är kär i Timbuktu igen. Den här låten mår jag så himla bra av. Jag vill skrika såna här grejer i ditt ansikte, jag hoppas, jag drömmer att marken du går på går sönder. Det känns så himla bra det här. Asjävel.




Längtar som satan tills Sagolandet kommer ut. 

sit vis nobiscum

"don't lay a finger" I said, but he held her with five.


Två minuter i halv fem, för två år sen.
Tänk om inte det hade varit som det blev tänk om du inte hade räddat mig, var hade jag varit då? Hade jag ens varit alls? Orkar inte tänka hur långt tillbaka som helst, på vems förtjänst det var. Jag vet att du hade säkert inte funnits i mitt liv om inte min bror hade spelat Price of love för mig, längre bak än så känns det inte värt att fundera. Så tack bror, du skaffade mig en vän.




White Lies. Åh va fina. Tack för massa fina stunder, tack för min vän. Tack min vän.

sit vis nobiscum


allt jag skriver blir samma skit.


Novellen är inlämnad (jag vill inte ha något betyg), glasögonen hämtade, studenterna firade, hålen i öronen tagna, resterna förberedda och sommarönskelistan skriven. Jag vet inte vad jag håller på med men bra går det. Saker blir gjorde utan att jag egentligen vet hur. Vissa saker blir inte gjorda alls. Gör hundra listor som aldrig kommer uppfyllas fast jag verkligen vill/måste. Värst just nu är sommar önskelistan och restlistan.

Rester:
- Debattartikel
- Panofskyanalys
- Seriesida
- "Etik på nätet"-uppsats
- Vardagsplaster.

Sommarönskelista:
- Jobb
- Festivalbiljett
- Tatuering (men det blir nästa år. Önska och planera får man)
- Videokamera
- MC-kort
- och mod/ork/kraft att vara utan Alf i tio månader. (Det går inte, jag hinner inte, jag kan inte, orkar inte, vill inte. Hjälp.)

Nu ska jag och systeryster gå och lägga oss.
Säkert prata om pojkar och framtidsplaner, eller vilken bikini man siktar på i år eller hur man vill färga håret. Ni vet, systersnack.
Godnatt.

sit vis nobiscum

för alla gånger som vi dansat.


Ojojoj. Vänner, jag var på Gröna Lund i måndags. Och La Familia var där. Helsefyr va häftigt allt är när man är på konsert. Tryggheten som uppstår fast man står så himla nära folk man aldrig sett förut och mest troligt aldrig kommer träffa igen, åh - det är att dö för. Känslan när man hoppar alldeles för högt och tappar absolut all kontroll och har ingen aning om i fall man kommer bli nedtrampad och dö eller om det kommer någon och tar emot.
Och världens finaste Nora ler i publikhavet när de spelar hennes favoritlåtar, och Jack som tar tag i ens axlar och hjälper till att hoppa lite högre, Edvard som är skeptisk men sen tycker att det är hur-fett-som-helst, och Felix som febrilt försöker få åtminstone en bra bild på Familjen.
himla
fint.

Saknar dig fast du står här mitt framför mig /svart av askan och elden som syntes mil /det var jag och jag gjorde det bara för dig /fågel Fenix var djuret som gav sitt liv. /För alla gånger som vi dansat /och sjungit med fast ingen kan /och aldrig låtsats bara chansat /och sket i skolan för det kvittar /vad fan vet dom om vår romans? /Ni kommer hitta oss i hamnen för allt vi har gjort.

sit vis nobiscum

I think I'll go to Boston.


Grinar mitt i natten. Går sönder inuti av sånt här. Vackraste rösten. Vackraste lockarna. Vackraste videon.



Tack Caroline, för världens bästa låttips. Du får komma och torka tårarna nu.

sit vis nobiscum

lillasyster.




Grattis systeryster.
Välkommen till tonårslivet - Det lilla Helvetet. Det kommer vara skitjobbigt, fyllt av tårar och äckliga, svekfulla "vänner". Det kommer vara tufft i skolan, och du kommer sättas på prov hundra gånger om dagen. Du kommer bli jättekär och jätteolycklig, du kommer fundera en massor tills ditt huvud blir ett stort trasselsudd och därför vill jag att du ska komma ihåg att jag älskar dig mest av allt i hela världen och jag gör vad som helst för dig. Jag finns alltid vid din sida och stöttar dig i allt. Allt. Hur svårt det än kommer vara att stiga upp på morgonen ibland så lovar jag att hjälpa dig. Servera frukost på sängen, hämta tandborsten, måla mascara, borsta håret, lägga fram kläder. Livet börjar liksom nu, och det är svårt att börja - svårt att lära sig.
Men du kommer fixa det.
Du är en fantastisk liten människa, och du kommer få ett så himla bra liv. Du är den starkaste och envisaste jag känner, och jag hoppas av hela mitt slitna tonårshjärta att du alltid kommer vara sån.
Hur många vackra stunder jag än haft i mitt liv, så är den allra bästa och finaste och närmast-hjärtat den stunden för tretton år sedan.
En lillasyster, välkommen hem

Åter igen - Jag älskar dig, Majken. Över allt annat.

sit vis nobiscum

du tror att du ska dö och det ska du.


Hur kan man vara så himla glad och varm och nöjd samtidigt som man är så himla arg och besviken och full av jag-vill-slå-dig-så-hårt-i-ansiktet-att-det-ramlar-en-äkta-tår-från-dina-falska-ögon? Det vet inte jag. Jag vet inte hur det funkar eller hur jag ska förklara känslan, men tänk er det här:
Du har fått vara ute till sent på natten i byn där du växte upp, alldeles nykter i regnet med massa fina bekantingar. Du har fått dansa av dig allt vårfeberrus framför en ganska stor publik som applåderade jättehögt. Du har fått sova bredvid en nära vän som är en sån där favvo, en sån där som man sover gott bredvid och om man nu råkar vakna av en helt psyksjuk dröm man hade så skulle han bara hålla om dig tills du somnade tryggt igen.
MEN, en av dina vänner har gjort något så idiotiskt och supervidrigt att du inte ens vill stå för eran vänskap längre, du vill liksom bara "tack-och-hej-och-smäll-på-käften". Du får se en gammal vän nästan gråta och du kan inte göra mer än att sitta på sätet bredvid i bussen och hålla handen på axeln och försäkra att allt går över och att det bara är jobbigt i början. Du kommer också på att "början" för dig inte har gått över än. Inte riktigt än. 

Så konstig är känslan.
Så himla bra. Så himla inte bra.
Allt på samma gång.

sit vis nobiscum

don't you tell her how I give you something you never even knew you missed, and don't you even try and explain how it's so different when we kiss.


Godkväll.
Det finaste/fulaste/vackraste den här veckan har varit följande: sms, "du-är-så-himla-klen", leenden, bussresor, Johnossi, textilfärg, musikal, syssling, "vi-kysste-varann-för-första-gången-för-prick-ett-år-sedan", Robyn, gråt, nytt sällskap, rusdrycker, Moulin Rouge, tygskor, årsdag, Pokémon, såpbubblor, "håll käften.", gitarrspel, främlingar, Vapnet, knäppa filmer, överraskningar, cigaretter, tåg, hockey, Eurovision Song Contest, "Krilleeeeee", clowner, dans, blommor, kyssar, fanta, regn, tröjor på golvet, fest, telefonsamtal, mardröm, bebis, kusin, öppna fönster, tygkasse, soffhäng, sovsällskap i samma säng, "täcket är för litet, kom närmre".

Finland är världsmästare, vilket betyder att jag också är det. Lite.
Nu ska jag dö Skrillexdöden. 
Untz untz untz.

sit vis nobiscum

men aldrig, aldrig, kommer allt tillbaks.


"Allt läppsnuddande slutade med att han kysste mig. Jag trodde att jag skulle dö. Allt stannade. Mitt hjärta stannade. Jag höll på att fullkomligt explodera av känslor. Det var helt sjukt.
När vi skulle gå ner till stationen sen, för att passa hans buss, så stannade han två gånger på vägen dit för att dra mig tätt intill sig och kyssa mig igen. Jag ville aldrig fortsätta gå. Att stå där, mitt på en gångväg (som annars inte är alls speciell) i han famn och kyssa honom kan inte beskrivas what so ever. Det var bara sjukt. Och fint."

- Molly Mumford. (2010-05-10)

sit vis nobiscum

"we're just friends." "what are you saying?" "there's another."


Såpbubbelblåsning på plattan. 







Sveriges vackraste Beliebers. De sjöng, ropade, jublade. Åh, så fina. Vi blåste såpbubblor på dem och sjöng "I'm in pieces/ baby, fix me/ and just shake me 'til you wake me from this bad dream..." sådär tyst,  litegrann. Hoppas Justin kommer till Sverige nu, det är ni värda. Väl kämpat.

Bilderna är tagna av mig = Bilderna är mina.

sit vis nobiscum

don't fucking tell me what to do.


Okej, det här med Gratisbio.se, jag avskyr det.
Man måste ju vara arton år? Är jag arton? Nej. Tack för att folk stryker under det lite mera. Vad göra, när det är hur mycket bra undersökningar/tävlingar som helst och man inte är arton? Man vill ju inte bli polisanmäld liksom. Jag ska fasen be mamma att gå med i mitt ställe, så att vi kan vinna massa justa saker tillsammans. 

Eller är det kanske bara jag som fattat fel?
Äh. 

sit vis nobiscum

jag tror mitt hjärta blöder.


En bit ur min novell som jag måste lämna in i morgon. Vill inte, vågar inte. Avskyr när lärare granskar. Vad kommer de tycka, säga, tänka, tro? 

".../Klockan var väl halv två och när jag tänkte på att han säkert skulle gå hem nu så knöt det sig i magen på mig. Jag ville verkligen inte att han skulle lämna mig att somna om ensam. Sen hånglade vi en stund. Nyvaken-hångel."
"Sov han över sen eller?"
"Ja."
"Vad sa du till honom när ni vaknade sen då, på morgonen? Var det inte konstigt?"
"Jag kysste honom på kinden och frågade om han ville ha kaffe."
"Du tycker ju inte om kaffe."
"Men det luktar gott. Precis som han gör på morgonen."


- Molly Mumford
Tyck gärna till. Ni är snällare än mina lärare.

sit vis nobiscum

tänkte ut en dialog mellan oss och allt.


Lät pappa lyssna på Satan i Gatan nyss, medans jag föklarade hur mycket jag avgudar Maggio och hur klockrent allt hon gör är. När vi lyssnade på titelspåret så var jag sjukt exalterad och dog för att det är så bra, och då säger pappa: "Det här är ju liksom du just nu."
Och ja. Det är det nog. Jag glömmer ju aldrig bort vad du gjort, du får passa dig som satan.

(Fast jag är ganska säker på att allt är okej nu. Det känns så.)

sit vis nobiscum

it's a sickness I have.


Och jag kan äntligen andas ut.

sit vis nobiscum

du får passa dig som satan.


Veronica Maggio är mitt geni. Mitt favoritgeni.
Hennes nya album är bästbästbäst, och jag dör.
Här är bilder från min telefon, tagna nyligen. VARSÅGODA.



Bläddrade till maj i min bästa Bieber-kalender.



Min nyaste klänning. Stockholms Stadsmission - 80 kronor.



Tänkte tatuera mig. Rawr. Eller?

Hade förövrigt en jättefin Valborg. Fint att glömma allt runt omkring en liten stund. Omge sig av fina människor som gärna delar med sig. Skratt, cigaretter, bad, brasa, chips, småberusade ungdomar att hålla i. Nya famnar att gömma sig i för kylan. Fint.

Kan inte lyssna på Johnossi längre.
Ahmen va bra, tack som fan.
Lyssnade två och en halv minut på första spåret på Mavericks och sen dog jag. Gick sönder. Hela den skivan är för full med dofter, känslor, platser, leenden, ljus. Det går inte.
Hejdå Johnossi. Hoppas vi kan återförenas någon dag.
Men inte idag. Inte i år.
Jag älskar er. 
Yours truly

Molly Mumford.

sit vis nobiscum

RSS 2.0