när kommer lyckan för hundar som oss?
"Molly, det är så trevligt att prata med dig. Jag kan liksom säga så konstiga saker till dig utan... att det gör något."
Världens finaste. Rakt in på topplistan över det finaste jag hört någon säga. Du är min bästa. Alltid.
sit vis nobiscum
du vet så kär som man är när man är hög, så där så allting är på liv och död?
- Det är så det är när jag drömmer.
Åh, jag dör för att Hästpojken är världens bästa band idag, och igår och imorgon. Jag kan inte lyssna på något annat. Stänger in mig i en glasbox där bara 'Ett bättre djur' spelas om och om och om och om igen. Hejdå resten av världen.
Jag orkar liksom inte med att alla känslor är instängda i en gäng svenska mcfucking låtar av ett gäng helvackra killar. Jag orkar inte med att åka buss igenom världens fulaste (läs: finaste) plats som jag hatar (läs: älskar) samtidigt som jag grinar till "ÄVEN OM LIVET ÄR FÖRJÄVLIGT IBLAND, SÅ KAN VI LÄRA NÅNTING VIKTIGT AV VARANN." Orkar inte. Jag går sönder hundratusen gånger om inuti, för det går liksom rakt in. Jag har lyssnat på albumet "Från där jag ropar" minst tio gånger idag. Woop.
sit vis nobiscum
sit vis nobiscum
varken låtsas, plast, bonus eller halv.
Häromdagen stod mamma och försökte rensa ur en låda ur vår byrå. Hon hade lagt nästan allting i prydliga högar som säkert var jättegenomtänkt sorterade, men i botten på lådan låg det några smågrejer kvar. Jag hittade något som jag genast frågade mamma om historien bakom, och sedan frågade jag om jag kunde få det.
Jag gick in på mitt rum, tog fram min pysseltång och en kedja, och nu kan jag ha min mammas syskon om halsen, hela tiden. Alla syskonen, som jag alltid, oavsett alla "såhär-är-det-egentligen"-regler om vilka mammor som får barn med vilka pappor osv., kommer se som mina superriktiga mostrar och morbröder. Nu är ni alltid nära mig, fast jag inte ser er lika ofta som jag ser eran storasyster.
sit vis nobiscum
sit vis nobiscum
I guess I should be laughing at the sorry state I'm in. Sit back and just relax and continue a life of sin.
Vill liksom inte ha vinterjacka längre. Men det är liksom för kallt än för att inte ha det. Även fast solen lyser liksom, jag äääälskar solen, så är det ju liksom kallt i luften liksom. Liksom, jag har köpt nya solglasögon, (LOVE IT) men det känns liksom så jääääkla trist att ha glajjer till vinterjacka. OMG, ser helt konstigt ut liksom. Och btw, jag liksom bara äääälskar Superstylisten Jonas. Liksom, OMG, liksom.
Såg den här tatueringen idag, hur cool liksom?!
HARRY FREAKIN' POTTER, LIKSOOOOM! LOVE IT.
Godnatt.
sit vis nobiscum
jag tänker aldrig på dig, bara i kväll. (bara i kväll)
Idag har jag haft huvudet fullt av så många människor jag trodde jag glömt litegrann. Men icke! Jag har huvudet fullt av allt. Minnen, människor, planer, skräp. Önskar ibland att man inte gick i skolan, att man bara var fri att glida runt som man vill utan att tänka på varken tid eller plikt. Jag skulle se till att träffa så mycket folk, planera och göra iordning för sommaren, fixa klart allt jag vill ha klart, handla så snygga kläder att man dör, leva lite. Å andra sidan skulle jag tyna bort utan skolan, så jag är glad att jag får gå där i två år till, åtminstone.
Tänkte visa några skitsnygga bilder från weheartit. INSCHPIRATION.
Åh, fina människor.
sit vis nobiscum
I mean, three years ago you were just a baby and nobody paid attention to you!
Fredagkväll.
Jahapp. Chips och fina YouTube:are, kanske något kul på tv. Det är så mina fredagar ser ut. Skitspännande, aight? Jag måste ju få dela med mig av screen shots av världens vackraste Shane från hans senaste video från ShaneDawsonTV, för han är så himla bra.
HUR SNYGG OCH FIN OCH BRA ÄR HAN INTE? Jag dör.
får ta mig samman för de sjunger i mitt huvud.
Jag tänkte ge mig på en sån där superpopulär lista som alla hipsterbloggare gör these days. Ska väl beta av den så duktigt jag kan, hoppas det blir uppskattat av mina tio trogna läsare som kommer hit varje dag. (WOOH)
Dag 2 – Min första kärlek.
Dag 3 – Mina föräldrar.
Dag 4 – Det här åt jag idag.
Dag 5 – Vad är kärlek.
Dag 6 – Min dag.
Dag 7 – Min bästa vän.
Dag 8 – Ett ögonblick.
Dag 9 – Min tro.
Dag 10 – Det här hade jag på mig idag.
Dag 11 – Mina syskon.
Dag 12 – I min handväska.
Dag 13 – Den här veckan.
Dag 14 – Vad hade jag på mig idag.
Dag 15 – Mina drömmar.
Dag 16 – Min första kyss.
Dag 17 – Mitt favoritminne.
Dag 18 – Min favoritfödelsedag.
Dag 19 – Detta ångrar jag.
Dag 20 – Den här månaden.
Dag 21 – Ett annat ögonblick.
Dag 22 – Det här upprör mig.
Dag 23 – Det här får mig att må bättre.
Dag 24 – Det här får mig att gråta.
Dag 25 – En första.
Dag 26 – Mina rädslor.
Dag 27 – Min favoritplats.
Dag 28 – Det här saknar jag.
Dag 29 – Mina ambitioner.
Dag 30 – Ett sista ögonblick.
Jag börjar när jag är redo, stay tuned.
sit vis nobiscum
goodbye horses.
"När kommer lyckan för hundar som oss egentligen?"
Jag undrar jag, jag undrar.
Hjälp mig att stå upp, håll mig i handen.
sit vis nobiscum
sit vis nobiscum
I'm not suicidal, I just can't get out of bed.
"Du tog i från mig min stolthet, allt mitt självförtroende, min trygghet! Men behåll allt det där du, behåll allt det där och alla pengar. Din jävel." Vaknade med en hastig inandning. Vänta, vad? Nej, jag måste tillbaka! Det jag sa, varför sa jag... det är ju inte ens sant.
Men det spelar ingen roll. Det gör verkligen inte det längre.
Jag har bara svårt att fatta.
Wäek. Gick upp klockan 14:32, åt frukost framför tv.n. Såg AFV, O.C, Projekt Runway osv. Klädde på mig, gick till Flygfyren, kollade in den nya wok-sorten, den såg nice ut. Handlade middag, handlade läsk. Lyssnade på Melody Club, åt mat, kollade på mer tv. Såg 'Grabben i graven bredvid', orkade inte grina. Synd att Figge åkte ur Let's Dance, han var bra. Gick in på rummet, here I am.
Mitt lov har varit så sjukt tråkigt. Jag har inte orkat.
Det är mitt nya jag: Orkar inte.
Cool. Cool tjej, coolt liv, cool framtid.
Cool. Cool tjej, coolt liv, cool framtid.
Jag vet att jag borde skaffa mig ett jobb, ett nytt smile och något att tro på. Men inte än. För jag, ja, ni vet... Orkar inte. Sorryborry Sverige, världen, ni får klara er utan mig ett tag. I'll be back, hopefully. Tills dess tänker jag gå upp mitt på dagen, ramla genom tillvaron, sitta vid datorn och vara vaken forever om nätterna. Nice.
sit vis nobiscum
jag är hellre lycklig nu än om 25 år.
Det har varit såna där himla svenska dagar det här lovet. Jag har lyssnat på svensk musik (plus Metric) och tittat på svenska tv-program och svenska filmer. Svensk film är bra. Jag tycker inte det alltid, men det finns undantag. Typ som de här tre, som jag sett de senaste dagarna:
I taket lyser stjärnorna var rätt bra. Den var besvärligt filmad och allt gick väldigt hetsigt och fort. Men jag grät som aldrig förr. Jag vet inte riktigt vad som hände, men kudden min blev blöt den kvällen. Tårarna rann konstant de sista tjugofem minutrarna av filmen.
Fucking Åmål var också rätt bra. Jag hade ingen aning om vad den handlade om innan, så jag blev... överraskad? Den var helt okej i alla fall, mysig.
I rymden finns inga känslor var fantastisk. Den bästa filmen jag sett på länge, verkligen. Bill Skarsgård ÄR otrolig, och Cecilia Forse är ju himla bra hon med. Replikerna var så klockrena och allt var så fint. Filmen gjorde ont vissa stunder, den gjorde verkligen det. Så sjukt himla asbra. Den är min favo just nu.
Recensioner på filmer ni säkert redan sett tusen gånger. Men jag måste ju få säga mitt också. Imorgon blir det tidningsintervju, och det låter ju himla proffsigt. Sån är jag!
Och nu kom jag på att jag måste länka er vidare till en video med min älskade vän som sjunger och spelar sin egen låt som heter just: Tidningsintervju
Linni, du är fantastisk på alla sätt.
sit vis nobiscum
jag tror jag ska kasta mig igenom ditt fönster, rusa rakt in i ditt liv.
Jag vill att vi möts vid busshållplatsen utanför,
ler åt varann och kramas.
Låter bli att sitta ner på bänken
avsedd för väntan,
för vi skulle vara så upprymda.
Bussen rullar in och vi är de första som kliver på med våra fjällrävenryggsäckar och tygkassar, blippar våra kort, ler åt chauffören och sätter oss nästnäst längst bak på höger sida.
Vi skulle dela hörlurar och lyssna på vårat favoritband,
jag skulle somna mot din axel och du mot min panna.
Kliva av mitt i stan,
sömndruckna, vimsiga och skrattandes,
gå vidare till tunnelbanan och åka till Centralen.
(Vi ska resa härifrån, du och jag.
Allt ska bli så himla bra du ska få se.)
Blipp, genom spärrarna
och vidare till bögringen.
Folk omkring oss pratar på alla möjliga språk
och en man frågar
"Hur åker man till Hornstull?".
Vi skrattar fram ett svar,
vi säger säkert fel också,
men vi har inte tid, hejdå.
Tavlor överallt skulle visa med brandgul text när alla tågen går. Du pekar, där, där är vårat tåg. Där är vår räddning. Där är den magiska maskin som ska ta oss långt bort från allt det här.
Skratten börjar bli nervösa, pirriga,
ska vi inte köpa en godispåse först?
Har vi biljetterna, måste vi inte gå till perrongen nu? Skynda dig då! Jag skulle springa i förväg i onödan men jag kan inte missa det här.
Du som känner mig bättre än nån annan skulle bara sucka leende, betala godiset och din kaffe och följa efter.
På perrongen skulle du ställa dig bredvid mig,
ta mig i handen för du vet att jag behöver sånt.
"Det är vår tur nu, det är verkligen dags."
"Vi ska bygga upp något nytt tillsammans,
och aldrig någonsin ska det ramla sönder."
"Är du säker på det?"
"Nej, men visst känns det bra att tänka så just i den här stunden?"
"Kom nu, tåget är här. Pax för fönsterplatsen."
- Molly Mumford.
Idag har jag spikat upp tavlor på väggen ovanför min säng. I svarta ramar syns nu bilder på många av mina favoritpersoner och favoritminnen. Det kommer bli så himla fint, när jag är färdig, synd bara att jag inte har fler spikar...
- Molly Mumford.
Idag har jag spikat upp tavlor på väggen ovanför min säng. I svarta ramar syns nu bilder på många av mina favoritpersoner och favoritminnen. Det kommer bli så himla fint, när jag är färdig, synd bara att jag inte har fler spikar...
sit vis nobiscum
att falla är tradition.
Uäk.
Det är en sån där fuldag. En sån där man gärna hoppar över. En sån där man inte vill vara med på. Vad gör man med såna dagar?
Slänger dem i sopkorgen direkt?
Blundar hårt en stund och hoppas att fuldagen har blivit en fin dag när man öppnar ögonen igen?
Tar fram en duk och kastar färg?
Klipper sönder gamla kläder?
Fotograferar systrar?
Går ner på stan och tittar på folk?
Handlar en tröja att skriva något fint på?
Sitter och stirrar ut genom föntret?
Lyssnar på gammal musik?
Ringer någon?
Ser på en happygolucky-film?
Låtsas att man är någon annan?
Köper en pepsi?
Äter en påse chips?
Spelar ett kortspel?
Beställer något dyrt från internet?
Skriver fina ord på post it-lappar?
Ritar en serietidning?
Pluggar matematik?
Åker buss?
...Slänger dem i sopkorgen direkt?
sit vis nobisvum
min gamle vän, har du knarkat nu igen?
Stå ut med mig, jag behöver er.
You make it easier when life gets hard.
sit vis nobiscum
jag brukar sakna dina andetag, de förde mig från natt till dag.
Åh, Docent Död.
(Eller Docenterna, egentligen, men Docent Död låter bättre.)
Jag hade liksom glömt bort dem, och så uppdaterar min allra käraste bramusiksmak-vän sin statusrad med de oslagbart vackra orden:
Jag tar mitt liv med popmusik.
sit vis nobiscum
Jag tar mitt liv med popmusik.
sit vis nobiscum
och här står jag kvar för jag blir så dum av dig.
Det kanske funkar ändå, det här med livet.
Criusar runt, planerar sommaren och sparar pengar. Nice.
sit vis nobiscum
sit vis nobiscum
back to the future.
cigarettrök vid en busshållplats.
Och jag visste att du skulle vara där.
Hela tiden kände jag det på mig.
För det som var, var fel.
Du vände inte min värld rätt igen,
men du knuffade lite i alla fall.
Och det var så himla bra,
att berätta allt för dig.
Du bara ler, förstår, nickar, håller med.
Du vände inte min värld rätt igen,
men du knuffade lite i alla fall.
Så fantastiskt bra är du,
när du ler och får mig att le.
Är juste på ett elakt och retigt sätt.
Du vände inte min värld rätt igen,
men du knuffade lite i alla fall.
En trygg axel att luta sig mot,
för du vet när det är svårt.
Följ med mig till Gamla stan så röker vi en cigarett.
Du vände inte min värld rätt igen,
men du knuffade lite i alla fall.
Det är på väg åt rätt håll nu.
Tack ska ni ha,
du, du, du och du.
- Molly Mumford
- Molly Mumford
sit vis nobiscum
welcome to my silly life.
Värre än såhär kan det aldrig någonsin bli.
Värre än såhär, så vill jag inte finnas till.
Fuck alla hjärtans dag. Hejdå.
Fuck alla hjärtans dag. Hejdå.
lovers are losers.
I morgon är det alla hjärtans dag. Va fint för er, som tycker att man bör köpa kärlek i form av hjärtformat godis, rosor i tusental eller fluffiga nallar och ge till någon, en gång per år. Det är inte riktigt min grej. Det är väl en fin dag, och det är väl fint tänkt att ha en "kärleksdag". Men jag tycker att man kan visa kärlek vilken dag som helst, gärna varje dag.
Nej, jag tänker överraska Stockholm med Post It-lappar i klara färger med förhoppningsvis uppskattade meddelanden på, uppklistrade lite varstans. Hoppas någon av er hittar en! Bära mina hjärtformade solglasögon tänker jag göra också, och på min tröja ska det stå MUSIC IS MY BOY FRIEND och således ska jag kära ner mig i min senaste spellista som ni också kan ta del av här.
Peace out, lovers.
sit vis nobiscum
Peace out, lovers.
sit vis nobiscum
jag skulle aldrig ramla mer.
Jag ramlar kär i de som
inte ens vet vem jag är,
jag har ramlat där förut
- och det är mer än bara någon sorglig kliché.
Jag tror att det börjar bli vår nu. Eh, hallå tjejen det snöade idag? Jag vet jag vet, men jag har feber och måste lyssna på Håkan och jag hade till och med Converse idag. Kom igen, lite vår kan det väl få vara? Okej då. (Jag kisade mot solen idag också, och min strumbyxklädda ben blev varma och jag log. Jajaja.)
Jag tror att det börjar bli vår nu. Eh, hallå tjejen det snöade idag? Jag vet jag vet, men jag har feber och måste lyssna på Håkan och jag hade till och med Converse idag. Kom igen, lite vår kan det väl få vara? Okej då. (Jag kisade mot solen idag också, och min strumbyxklädda ben blev varma och jag log. Jajaja.)
Whatever you say så är det vår i mitt huvud nu i alla fall.
Jag fick en till Walkman av far idag, som även har investerat i en (dödligt)snygg portfölj som vi ska dela på. Och jag fick ett fint kuvert, med fina bilder som en fin människa har tagit, hemskickat till mig. Och jag spelade på café, jaså jaså, med mitt band som inte har något namn, jaha jaha. Jag fick även träffa W en stund, vilket gjorde mig glad. Jag har åkt buss, fikat, tittat på Top Model och House, pratat i telefon och testade om jag kunde äta vete. (Det kunde jag.)
Imorgon hoppas jag på en trevlig dag med lyckade schemaändringar och kramvänliga människor.
sit vis nobiscum
sit vis nobiscum
