så obegripligt stort.

Kan man sakna någon tills man går sönder?
Om det ännu inte har skett, så kommer jag att bli den första snart.

Argh. Hela veckan har varit ett stort suddigt moln. Allt har bara flytit på, men inte på det där sköna sättet, utan på det där "vänta, vänta, jag hinner inte med, jag ville ju göra något med de här dagarna...!"-sättet.
Jag har kommit in preliminärt på mitt förstahandsval till gymnasiet. (Mm, visst, grattis) Och det är väl fint.
Idag är det visning på vårat hus. Hjälp.
Nästa vecka får bli bättre. Annars vill jag inte vara med.

Nu ska jag dricka upp min kopp med varm choklad och lyssna vidare på Mr. Hudson & The Libary.

Sit vis nobiscum

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0