don't ask me how I been.

Allt går liksom så himla fort och det händer så sjukligt mycket saker hela tiden, jag har liksom redan gått två hela veckor i sveriges bästa klass och det är liksom jättelänge, min syssling smsade mig idag och smset löd: "jag är modell" vadå modell, vadå jobb? och jag fattar inte att min bästa vän har bestämt sig för att åka till Japan i ett år och plugga där, jaha? okej, men va bra att alla skaffar sig ett liv medans jag bara kutar runt och spelar teater hela dagarna, är det nyttigt? är det bra? vad ska jag göra, bör jag fundera på framtiden? ska jag skaffa jobb? jag har inte ens flyttat in ordentligt än, det står tre flyttkartonger i mitt rum och de är fulla, jag gör ju ingenting, varför är jag så lat? jag går i skolan och chillar runt, tittar på OC och spelar musik om dagarna, är det det som är att leva, eller är det det som är att kasta bort sin tid? jag mår ju faktiskt riktigt bra men jag åstakommer ju ingenting? jag springer inte ens längre, jag kommer bli fet och värsta innekatten som bara dregglar över Seth Cohen och äter marshmallows och hoppas litegrann att någon ska komma till undsättning och ge mig ett liv, eller en ny kamera, då skulle jag bli klad hest, men jag vet inte om jag vill gå så långt att jag blir värsta mongot som går på socker och har på mig skitiga rosa plyschbrallor och bor i en saccosäck och är rädd för solsken och frisk luft? jag vill veta varför folk så snabbt dömer andra människor och bestämmer att vissa inte har något liv? vad är att ha ett liv, och var går gränsen till ett o-liv? är jag nära den gränsen? har jag redan gått över den för länge sen? eller är jag långt ifrån och bara har missuppfattat allting? min hjärna sprängs snart, men inte av frustration eller ilska eller något annat konstigt, för jag mår faktiskt väldigt bra och jag tycker det är lite halvmysigt att vara förvirrad, tror jag, jag är inte helt säker, så jag tror att jag bara ska sluta att tänka på allt som är för stort för mig att förstå och istället bara gå och värma en marshmallow eller två och klicka på on-knappen på min bärbara DVD och starta ett OC-avsnitt, för jag vet inte vad jag annars skulle göra? sticka, kanske? eller vika papper till fina fåglar, eller kanske helt enkelt bara sova? men sova känns inte så lockande, jag vill göra någonting, det är ju flera timmar kvar på den här dagen, och när den är slut får jag ju aldrig tillbaka den, eller hur? det är en jättesorglig tanke därför släpper jag den nu, och bara publicerar det här inlägget och lämnar datorn.
sit vis nobiscum

Kommentarer
Postat av: ElinaLovisa

Vilket underbart inlägg molly. kan hända att jag länkar till det!

Du har ett fint litet liv molly. Om inte annat har du ju liv i bandet.. HÖHÖ HÖ!

du åstakommer mycket. Du skapar glädje hos andra.

Fina du <3

2010-09-07 @ 22:26:50
URL: http://metrobloggen.se/elinaw
Postat av: matilda

hej ! vill du ha bloggdesign gratis ?

kommentera min blogg isånnafall !

kramis!

2010-09-09 @ 20:02:06
URL: http://nittonhundranittiatta.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0