play it cool, boy

Jag, Molly Mumford, tycker verkligen om människor. Verkligen. Jag facineras dem dagligen, och tycker att varje människa är häftig på sina sätt. Men det finns faktiskt undantag. Det finns människor på tok för nära mig som får mig att må så fruktansvärt illa bara jag tänker på dem. Jag blir så ledsen i hela kroppen när jag försöker förstå att människor kan hata andra människor till döden. Hur kan man önska någon oskyldig stackare död? Hur kan man önska att någon ska må dåligt? Hur kan man tänka annorlunda om en människa för att de inte föddes på samma plats som du? Hur kan man tänka annorlunda om en människa för att de inte ser ut som du? Jag pratar om valet igår. Hur kunde Sverigedemokraterna komma in i riksdagen? Hur i hela världen kan man stödja ett sånt parti?

Blaargh. Jag blir äcklad så fort jag tänker på dem.

Det är så fel! Hur kan Sverige tycka att det är okej? Hur kommer det sig att de nu sitter i riksdagen? Hur kan man ha så starkt emot folk som vill komma hit för att vara trygga?

Jag skäms lite. Inte för över mig själv men över Sverige. Vad ska folk tro om oss? "HEJ VI ÄR RASISTER!"  Ååååh, jag blir så frustrerad. Jag är verkligen inte insatt i politik, men jag vet smått om de olika partierna. Jag vet vilka jag tycker om och vilka jag inte tycker om. Jag tycker inte om Sverigedemokraterna.

Jag vet inte riktigt hur jag ska knyta ihop det här inlägget.

Jag vill bara att folk ska veta att jag aldrig någonsin kommer tycka om SD.  

sit vis nobiscum