Dag 1 - Presentera mig själv.


(det blir trista rubriker när jag fyller i den här listan. LEV.)
Och jag tänker presentera hela mig, vad som tillslut blev dagens mig.

Jag heter Molly och är för tillfället sjutton år. Är vilsen, ensam, rädd, olyckligt kär, hög på livet och musikberoende, som en sjuttonåring bör. Jag föddes den tredje januari 1994 på Danderyds Sjukhus ungefär kvart i tre på natten. Mina föräldrar var då oh så kära och lyckliga över sitt andra barn och första dotter. Blev sjuk, blev frisk, fick åka hem. Blev sjuk igen efter ett tag, hoppsan det var visst allergi. (Molly är allergisk mot: Mjölkprotein, typ alla sädesslag, ägg, nötter och alla djur med päls.) Jaha men vad himla bra. Växte upp i tron om att det lilla, lilla samhället jag bodde i då var hela världen, att alla var lika snälla som Bamse och att jag skulle bli bibliotekarie när jag växte upp. Älskade att ta långa promenader med mor, syssling och sysslings mor. Satt aldrig i vagn, då min syssling tog upp hela. Fick glasögon, skrev mitt namn med lila krita i ett ritblock med återvunnet papper, började skolan. Gjorde en film om min skola, stod hemma och sjöng till Carola-låtar framför spegeln och koreograferade helt själv, läste massor, blev ihop med min första pojkvän och var ihop i ett år, började mellanstadiet. Hatade sexan och hatälskade högstadiet. Började spela amatörteater. År 2008 var mina föräldrar plötsligt inte lika kära längre och när jag kom hem från enhjulings-SM med min dåvarande pojkvän fick jag veta att pappa skulle flytta. Hatade att vara fjorton, hatade världen.

Gjorde slut med pojkvännen för att jag behövde en förändring. ("Men inte en sån din ärthjärna, du klarar dig aldrig utan honom!") Ångrade mig försent. Färgade håret rött. Vilket jag nu vet var bland det bästa jag gjort. Började nian, sket i livet, levde bara. Hookade upp med en ny kille, fantastisk tid. Fick behålla honom i mitt liv, som vän, vi passade inte som ett par. Showade, sjöng, spelade teater. Skrek, skrattade och grät igenom dagarna i skolan med Unni, hon var verkligen det bästa av allt. Vi var så snygga i våra solglasögon, i våra tygskor, i våra leenden. Blev tillsammans med ännu en ny kille, älskade honom över allt annat, levde för hans närhet. Klarade nian efter många om och men, gick på bal. Var ingen partytjej. Lyssnade på musik som jag inte kan lyssna på längre utan att vändas ut-och-in och dö.


Jag är en sån. Precis en sån.
Bor i Stockholm, vill bli skådespelerska eller musikrecensent. Fotar sånt jag vill komma ihåg, skriver sånt jag tänker på, är rädd för att glömma och filmen tar slut, tänker för mycket och pappret tar slut. Tycker om musik, mina syskon, teater, våren, solglasögon, tvåsamhet, typsnittet Courier New, kycklingfajitas, HIMYM, barn, YouTube, pepsi, cigarettrök, såpbubblor, kameror, skratt, strumpbyxor, chips, penslar, färger, film, att åka buss/tåg/tunnelbana, varm choklad och att titta på människor.
Tycker mindre om okunskap, cancer, hat, att gå och lägga mig tidigt, förändringar, kall dryck, rädsla, ofungerande saker, att bo i en resväska, människor i allmänhet som jag inte har någon relation till, spelförfrågningar från facebook, orättvisor, potatisbullar och döden. Tycker att det här med universum och allting är ganska jobbigt att tänka på också. Lite för stort, lite för krångligt.

Jag pluggar teater på Fryshusets gymnasium, isolerar mig därfrån alla jobbiga tankar som flyger genom mitt huvud these days. Är ensam - precis som alla andra, funderar över framtiden - precis som alla andra, längtar bort från här - precis som alla andra, har sovrum överallt jag skulle vilja fly till - precis som alla andra.
Är svensk, har tvångstankar, pratar inte med någon häftig dialekt, är ungefär en och sextiosju centimeter lång skulle jag tro, har fortfarande rött hår, bär linser, är för smal i mina ögon, skyller på ämnesomsättning och allergi, ser inte sådär himla speciell ut, är ingen som skulle få någon fin pojke att komma fram på tunnelbanan och bah: "alltså ursäkta men gud jag har inte kunnat sluta titta på dig sen jag klev på vid universitetet, vill du gå och fika?" (det är bara sånt jag drömmer om). Inte heller en sån som vågar en massa saker, rätt feg faktiskt. Tycker att allt skapande är vackert, tror jag. Går för det mesta under namnet Molly Mumford på internet, jättecoolt skriv ner eller upp det. Spelar teater på fritiden också, i teatergruppen RUT. Spelar bas i ett poprockcoolt band tillsammans med fyra andra fina människor, och ibland lånar vi en gitarrist för extra effekter. Skriver dagbok, gör listor, klistrar upp post-it-lappar på allmänna platser, blåser såpbubblor och sjunger falskt. Letar efter meningen med livet varje dag.
Tycker att det är ganska svårt att leva, fastän det går rätt automatiskt. Klarar det väl på godkänd nivå, för att jag fuskar genom att titta på andras svar. Blir ändå inte påkommen så jag fortsätter fuska tills jag är ordentligt påläst att leva själv (läs: aldrig). 

Tänker inte sätta in någon bild på mig själv hur jag ser ut nu, för en sån har jag inte. Men det är ungefär så här jag är. Ganska nöjd. Finns inte så mycket jag orkar göra åt mig själv just nu, så jag är nöjd. 

Första punkten avklarad! 

sit vis nobiscum



Kommentarer
Postat av: Elin

Asså Molly, Du är så himla fin! ♥

2011-03-26 @ 18:04:56
URL: http://pinkpriiincess.blogg.se/
Postat av: Elvira

Åh, gjorde ont i mig att läsa den här texten,

inte för att det var dåligt skrivet,

utan för att det var precis tvärtom. (Precis som alltid.)

2011-03-27 @ 17:09:01
URL: http://allasakerjagser.blogg.se/
Postat av: Malin Olsson ^^,

Du är så jäkla cool Molly! Saknar dig ! <3

2011-03-27 @ 18:07:20
Postat av: Sara

Jag tycker om det du skriver.

Du skriver precis så som allting är!

Men du har missat en grej: Att du är väldigt speciell och väldigt saknad <3

2011-03-28 @ 10:12:59
URL: http://saraborgsblogg.blogg.se/
Postat av: Amanda

ny prenumerant har du här! Mycket bra skrivet, överallt.

2011-04-21 @ 12:31:15
URL: http://afterglow.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0