play it cool, boy

Det har varit såna där himla svenska dagar det här lovet. Jag har lyssnat på svensk musik (plus Metric) och tittat på svenska tv-program och svenska filmer. Svensk film är bra. Jag tycker inte det alltid, men det finns undantag. Typ som de här tre, som jag sett de senaste dagarna:

I taket lyser stjärnorna var rätt bra. Den var besvärligt filmad och allt gick väldigt hetsigt och fort. Men jag grät som aldrig förr. Jag vet inte riktigt vad som hände, men kudden min blev blöt den kvällen. Tårarna rann konstant de sista tjugofem minutrarna av filmen.

Fucking Åmål var också rätt bra. Jag hade ingen aning om vad den handlade om innan, så jag blev... överraskad? Den var helt okej i alla fall, mysig.

I rymden finns inga känslor var fantastisk. Den bästa filmen jag sett på länge, verkligen. Bill Skarsgård ÄR otrolig, och Cecilia Forse är ju himla bra hon med. Replikerna var så klockrena och allt var så fint. Filmen gjorde ont vissa stunder, den gjorde verkligen det. Så sjukt himla asbra. Den är min favo just nu.

Recensioner på filmer ni säkert redan sett tusen gånger. Men jag måste ju få säga mitt också. Imorgon blir det tidningsintervju, och det låter ju himla proffsigt. Sån är jag!

Och nu kom jag på att jag måste länka er vidare till en video med min älskade vän som sjunger och spelar sin egen låt som heter just: Tidningsintervju

Linni, du är fantastisk på alla sätt.