och jag vill ha dig för gamla tiders skull.
Tygskor, strumpbyxor, kavaj, luva, tygkasse. En sån var jag igår. Åt middag på Hard Rock Café med trevliga pojkar, strosade sedan runt i Gamla Stan. Åkte buss via Rimbo, tillsammans med en annan människa som jag började prata med. Johannes presenterade han sig som och frågade hur Norrtälje var på sommaren. Fint, svarade jag, det är himla härligt att gå på gatorna i solen ner till Socitetsparken och sitta och ha picknick i gräset. Det är vackert att gå mellan husen vid ån och blåsa såpbubblor, över broar där vackra människor skrivit "den här stan drar ner oss till botten av ån" på räcket med röd färg. Norrtälje är inte fy skam, det går att leva här. Han log och frågade vad jag hette innan vi skildes åt.
"Molly". Jag tycker att det är jobbigt att presentera mig, det känns som att folk inte kommer höra vad jag säger när jag berättar vad jag heter. "Molly." Det är svårt att säga mitt namn. Men jag älskar när andra gör det. Använder mitt namn fastän det bara är jag där (jag vet att du pratar med mig), det är så himla fint.
En bra kväll blev det, avslutades med Scrubs i min nittiosäng.
En bra kväll blev det, avslutades med Scrubs i min nittiosäng.
Det får plats två i en nittiosäng. Man får trängas lite.
sit vis nobiscum
sit vis nobiscum
Kommentarer
Trackback
