"don't lay a finger" I said, but he held her with five.


Två minuter i halv fem, för två år sen.
Tänk om inte det hade varit som det blev tänk om du inte hade räddat mig, var hade jag varit då? Hade jag ens varit alls? Orkar inte tänka hur långt tillbaka som helst, på vems förtjänst det var. Jag vet att du hade säkert inte funnits i mitt liv om inte min bror hade spelat Price of love för mig, längre bak än så känns det inte värt att fundera. Så tack bror, du skaffade mig en vän.




White Lies. Åh va fina. Tack för massa fina stunder, tack för min vän. Tack min vän.

sit vis nobiscum


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0