I think I'll go to Boston.
Grinar mitt i natten. Går sönder inuti av sånt här. Vackraste rösten. Vackraste lockarna. Vackraste videon.
Tack Caroline, för världens bästa låttips. Du får komma och torka tårarna nu.
sit vis nobiscum
lillasyster.
Grattis systeryster.
Välkommen till tonårslivet - Det lilla Helvetet. Det kommer vara skitjobbigt, fyllt av tårar och äckliga, svekfulla "vänner". Det kommer vara tufft i skolan, och du kommer sättas på prov hundra gånger om dagen. Du kommer bli jättekär och jätteolycklig, du kommer fundera en massor tills ditt huvud blir ett stort trasselsudd och därför vill jag att du ska komma ihåg att jag älskar dig mest av allt i hela världen och jag gör vad som helst för dig. Jag finns alltid vid din sida och stöttar dig i allt. Allt. Hur svårt det än kommer vara att stiga upp på morgonen ibland så lovar jag att hjälpa dig. Servera frukost på sängen, hämta tandborsten, måla mascara, borsta håret, lägga fram kläder. Livet börjar liksom nu, och det är svårt att börja - svårt att lära sig.
Men du kommer fixa det.
sit vis nobiscum
Du är en fantastisk liten människa, och du kommer få ett så himla bra liv. Du är den starkaste och envisaste jag känner, och jag hoppas av hela mitt slitna tonårshjärta att du alltid kommer vara sån.
Hur många vackra stunder jag än haft i mitt liv, så är den allra bästa och finaste och närmast-hjärtat den stunden för tretton år sedan.
En lillasyster, välkommen hem.
Åter igen - Jag älskar dig, Majken. Över allt annat.
Åter igen - Jag älskar dig, Majken. Över allt annat.
sit vis nobiscum
jag tror mitt hjärta blöder.
En bit ur min novell som jag måste lämna in i morgon. Vill inte, vågar inte. Avskyr när lärare granskar. Vad kommer de tycka, säga, tänka, tro?
".../Klockan var väl halv två och när jag tänkte på att han säkert skulle gå hem nu så knöt det sig i magen på mig. Jag ville verkligen inte att han skulle lämna mig att somna om ensam. Sen hånglade vi en stund. Nyvaken-hångel."
"Sov han över sen eller?"
"Ja."
"Vad sa du till honom när ni vaknade sen då, på morgonen? Var det inte konstigt?"
"Jag kysste honom på kinden och frågade om han ville ha kaffe."
"Du tycker ju inte om kaffe."
"Men det luktar gott. Precis som han gör på morgonen."
- Molly Mumford
Tyck gärna till. Ni är snällare än mina lärare.
sit vis nobiscum
and most importantly Doctor, how can I find you?
Chamelion Circuit jobbar på ny skiva, här spelar Charlie "Doctor What" aukustiskt.
Jag dör lite. Charlie, once again, will you marry me?
sit vis nobiscum
är vi vänner eller något sånt?
Hängde med Marcus i la stada idag. Gick på second hand och han sökte jobb på Topman. Jag kom hem med nya byxor, ny tröja, ny musik och nytt smink. Superfin dag, måste jag säga.
(ursäkta att bilden är suddig.)
Marcus' blogg hittar du här.
sit vis nobiscum
omg.
Världens bästa Linni, varsågoda!
(blir så himla stolt och glad när jag hör dig.)
sit vis nobiscum
vad kan vi om sånt?
Köpte en Thåström-singel häromdagen för 18 kronor. Och nya strumpor.
sit vis nobiscum
ingenting behövde vara svårt.
Jag vill bara slå dig så himla hårt.
Du är så fel, och jag är så arg.
Försvinn föralltid, kom tillbaka,
ta inte i mig, håll om mig.
Älska mig, jag hatar dig.
Jag ska knuffa in dig i den hårda
muren av hållkäftenjagvillintesedig,
slita sönder dina hörlurar,
förstöra din dator,
knäcka dina CD-skivor,
klippa i dina kläder
och skriva på dina sovrumsväggar.
Allt omkring dig ska bli så fult,
så fult som du gjorde mig.
Jag vill inte se ditt namn,
jag vill inte höra talas om dig,
(berätta mer, vad sa han?)
jag vill bara radera dig.
(säkerhetskopiera.)
Jag ska skrika från min balkong
så att du hör min smärta.
Jag ska kedjeröka hundra
cigaretter och blåsa meddelanden
mot ditt hus. (släcksläcksläck)
Jag ska förstöra allting,
göra klart ditt halvgjorda arbete.
Din jävla jävel,
jag hatar att hata dig.
(kom tillbaka.)
- Molly M.
- Molly M.
sit vis nobiscum
Dag 1 - Presentera mig själv.
(det blir trista rubriker när jag fyller i den här listan. LEV.)
Och jag tänker presentera hela mig, vad som tillslut blev dagens mig.
Jag heter Molly och är för tillfället sjutton år. Är vilsen, ensam, rädd, olyckligt kär, hög på livet och musikberoende, som en sjuttonåring bör. Jag föddes den tredje januari 1994 på Danderyds Sjukhus ungefär kvart i tre på natten. Mina föräldrar var då oh så kära och lyckliga över sitt andra barn och första dotter. Blev sjuk, blev frisk, fick åka hem. Blev sjuk igen efter ett tag, hoppsan det var visst allergi. (Molly är allergisk mot: Mjölkprotein, typ alla sädesslag, ägg, nötter och alla djur med päls.) Jaha men vad himla bra. Växte upp i tron om att det lilla, lilla samhället jag bodde i då var hela världen, att alla var lika snälla som Bamse och att jag skulle bli bibliotekarie när jag växte upp. Älskade att ta långa promenader med mor, syssling och sysslings mor. Satt aldrig i vagn, då min syssling tog upp hela. Fick glasögon, skrev mitt namn med lila krita i ett ritblock med återvunnet papper, började skolan. Gjorde en film om min skola, stod hemma och sjöng till Carola-låtar framför spegeln och koreograferade helt själv, läste massor, blev ihop med min första pojkvän och var ihop i ett år, började mellanstadiet. Hatade sexan och hatälskade högstadiet. Började spela amatörteater. År 2008 var mina föräldrar plötsligt inte lika kära längre och när jag kom hem från enhjulings-SM med min dåvarande pojkvän fick jag veta att pappa skulle flytta. Hatade att vara fjorton, hatade världen.
Gjorde slut med pojkvännen för att jag behövde en förändring. ("Men inte en sån din ärthjärna, du klarar dig aldrig utan honom!") Ångrade mig försent. Färgade håret rött. Vilket jag nu vet var bland det bästa jag gjort. Började nian, sket i livet, levde bara. Hookade upp med en ny kille, fantastisk tid. Fick behålla honom i mitt liv, som vän, vi passade inte som ett par. Showade, sjöng, spelade teater. Skrek, skrattade och grät igenom dagarna i skolan med Unni, hon var verkligen det bästa av allt. Vi var så snygga i våra solglasögon, i våra tygskor, i våra leenden. Blev tillsammans med ännu en ny kille, älskade honom över allt annat, levde för hans närhet. Klarade nian efter många om och men, gick på bal. Var ingen partytjej. Lyssnade på musik som jag inte kan lyssna på längre utan att vändas ut-och-in och dö.
Jag är en sån. Precis en sån.
Jag heter Molly och är för tillfället sjutton år. Är vilsen, ensam, rädd, olyckligt kär, hög på livet och musikberoende, som en sjuttonåring bör. Jag föddes den tredje januari 1994 på Danderyds Sjukhus ungefär kvart i tre på natten. Mina föräldrar var då oh så kära och lyckliga över sitt andra barn och första dotter. Blev sjuk, blev frisk, fick åka hem. Blev sjuk igen efter ett tag, hoppsan det var visst allergi. (Molly är allergisk mot: Mjölkprotein, typ alla sädesslag, ägg, nötter och alla djur med päls.) Jaha men vad himla bra. Växte upp i tron om att det lilla, lilla samhället jag bodde i då var hela världen, att alla var lika snälla som Bamse och att jag skulle bli bibliotekarie när jag växte upp. Älskade att ta långa promenader med mor, syssling och sysslings mor. Satt aldrig i vagn, då min syssling tog upp hela. Fick glasögon, skrev mitt namn med lila krita i ett ritblock med återvunnet papper, började skolan. Gjorde en film om min skola, stod hemma och sjöng till Carola-låtar framför spegeln och koreograferade helt själv, läste massor, blev ihop med min första pojkvän och var ihop i ett år, började mellanstadiet. Hatade sexan och hatälskade högstadiet. Började spela amatörteater. År 2008 var mina föräldrar plötsligt inte lika kära längre och när jag kom hem från enhjulings-SM med min dåvarande pojkvän fick jag veta att pappa skulle flytta. Hatade att vara fjorton, hatade världen.
Gjorde slut med pojkvännen för att jag behövde en förändring. ("Men inte en sån din ärthjärna, du klarar dig aldrig utan honom!") Ångrade mig försent. Färgade håret rött. Vilket jag nu vet var bland det bästa jag gjort. Började nian, sket i livet, levde bara. Hookade upp med en ny kille, fantastisk tid. Fick behålla honom i mitt liv, som vän, vi passade inte som ett par. Showade, sjöng, spelade teater. Skrek, skrattade och grät igenom dagarna i skolan med Unni, hon var verkligen det bästa av allt. Vi var så snygga i våra solglasögon, i våra tygskor, i våra leenden. Blev tillsammans med ännu en ny kille, älskade honom över allt annat, levde för hans närhet. Klarade nian efter många om och men, gick på bal. Var ingen partytjej. Lyssnade på musik som jag inte kan lyssna på längre utan att vändas ut-och-in och dö.
Jag är en sån. Precis en sån.
Bor i Stockholm, vill bli skådespelerska eller musikrecensent. Fotar sånt jag vill komma ihåg, skriver sånt jag tänker på, är rädd för att glömma och filmen tar slut, tänker för mycket och pappret tar slut. Tycker om musik, mina syskon, teater, våren, solglasögon, tvåsamhet, typsnittet Courier New, kycklingfajitas, HIMYM, barn, YouTube, pepsi, cigarettrök, såpbubblor, kameror, skratt, strumpbyxor, chips, penslar, färger, film, att åka buss/tåg/tunnelbana, varm choklad och att titta på människor.
Tycker mindre om okunskap, cancer, hat, att gå och lägga mig tidigt, förändringar, kall dryck, rädsla, ofungerande saker, att bo i en resväska, människor i allmänhet som jag inte har någon relation till, spelförfrågningar från facebook, orättvisor, potatisbullar och döden. Tycker att det här med universum och allting är ganska jobbigt att tänka på också. Lite för stort, lite för krångligt.
Jag pluggar teater på Fryshusets gymnasium, isolerar mig därfrån alla jobbiga tankar som flyger genom mitt huvud these days. Är ensam - precis som alla andra, funderar över framtiden - precis som alla andra, längtar bort från här - precis som alla andra, har sovrum överallt jag skulle vilja fly till - precis som alla andra.
Jag pluggar teater på Fryshusets gymnasium, isolerar mig därfrån alla jobbiga tankar som flyger genom mitt huvud these days. Är ensam - precis som alla andra, funderar över framtiden - precis som alla andra, längtar bort från här - precis som alla andra, har sovrum överallt jag skulle vilja fly till - precis som alla andra.
Är svensk, har tvångstankar, pratar inte med någon häftig dialekt, är ungefär en och sextiosju centimeter lång skulle jag tro, har fortfarande rött hår, bär linser, är för smal i mina ögon, skyller på ämnesomsättning och allergi, ser inte sådär himla speciell ut, är ingen som skulle få någon fin pojke att komma fram på tunnelbanan och bah: "alltså ursäkta men gud jag har inte kunnat sluta titta på dig sen jag klev på vid universitetet, vill du gå och fika?" (det är bara sånt jag drömmer om). Inte heller en sån som vågar en massa saker, rätt feg faktiskt. Tycker att allt skapande är vackert, tror jag. Går för det mesta under namnet Molly Mumford på internet, jättecoolt skriv ner eller upp det. Spelar teater på fritiden också, i teatergruppen RUT. Spelar bas i ett poprockcoolt band tillsammans med fyra andra fina människor, och ibland lånar vi en gitarrist för extra effekter. Skriver dagbok, gör listor, klistrar upp post-it-lappar på allmänna platser, blåser såpbubblor och sjunger falskt. Letar efter meningen med livet varje dag.
Tycker att det är ganska svårt att leva, fastän det går rätt automatiskt. Klarar det väl på godkänd nivå, för att jag fuskar genom att titta på andras svar. Blir ändå inte påkommen så jag fortsätter fuska tills jag är ordentligt påläst att leva själv (läs: aldrig).
Tänker inte sätta in någon bild på mig själv hur jag ser ut nu, för en sån har jag inte. Men det är ungefär så här jag är. Ganska nöjd. Finns inte så mycket jag orkar göra åt mig själv just nu, så jag är nöjd.
Första punkten avklarad!
sit vis nobiscum
Tänker inte sätta in någon bild på mig själv hur jag ser ut nu, för en sån har jag inte. Men det är ungefär så här jag är. Ganska nöjd. Finns inte så mycket jag orkar göra åt mig själv just nu, så jag är nöjd.
Första punkten avklarad!
sit vis nobiscum
och jag vill ha dig för gamla tiders skull.
Tygskor, strumpbyxor, kavaj, luva, tygkasse. En sån var jag igår. Åt middag på Hard Rock Café med trevliga pojkar, strosade sedan runt i Gamla Stan. Åkte buss via Rimbo, tillsammans med en annan människa som jag började prata med. Johannes presenterade han sig som och frågade hur Norrtälje var på sommaren. Fint, svarade jag, det är himla härligt att gå på gatorna i solen ner till Socitetsparken och sitta och ha picknick i gräset. Det är vackert att gå mellan husen vid ån och blåsa såpbubblor, över broar där vackra människor skrivit "den här stan drar ner oss till botten av ån" på räcket med röd färg. Norrtälje är inte fy skam, det går att leva här. Han log och frågade vad jag hette innan vi skildes åt.
"Molly". Jag tycker att det är jobbigt att presentera mig, det känns som att folk inte kommer höra vad jag säger när jag berättar vad jag heter. "Molly." Det är svårt att säga mitt namn. Men jag älskar när andra gör det. Använder mitt namn fastän det bara är jag där (jag vet att du pratar med mig), det är så himla fint.
En bra kväll blev det, avslutades med Scrubs i min nittiosäng.
En bra kväll blev det, avslutades med Scrubs i min nittiosäng.
Det får plats två i en nittiosäng. Man får trängas lite.
sit vis nobiscum
sit vis nobiscum
ett bättre djur.
En nästan helt perfekt dag. Jag har blåst såpbubblor med barn i gamla stan, promenerat i hammarby sjöstad, ätit en hel burk konserverade persikor, gjort klart mitt kollage, tittat när fina pojkar spelar pokémon på sina game boys, köpt en tröja bara för att biträdet i butiken var så himla juste, köpt halsband till min syster, diskat och tittat på bra tv-program (grinat till scrubs). Helt okej dag.
sit vis nobiscum
gömma oss i varandra.
Hade en fin lördag. Träffade världen finaste Unni. Träffade världens finaste Tom. (Cigaretter och prat). Såg två bra filmer, åt popcorn. Fick sovsällskap, slapp drömma, sov länge. Jag gillar att inte vara ensam.
Du är allra bäst när du inte försöker.
puss
sit vis nobiscum