"don't make me live without you."

klicka på bilden.
sit vis nobiscum

det är oftast de annorlunda människorna man minns.




Från vänster till höger, uppifrån och ner.
Längst bak: Stor-Andreas från Gullunge by. Statistkompis!
Mitten: Liten tjej med lockigt hår, Evelina. Teatersyster!
Nöjd tjej med rött hår, jag.
Thomas Järvheden, så himla cool cool cool!
Söt pojke med blå skjorta, Carlmark. Teaterbroder!
Superglad kille i glasögon, Sebastian. Vår knäppaste teaterapa!
Sötaste tjejen i världens finaste frilla, Katarina. Fembot!
Längst fram: En faktiskt riktigt snygg ung man, Joacim. Katarinas farbror!
Good-looking brud med rödohår, Anna. Gammal teaterkompis!

Det var en riktigt bra dag i mitt liv. Riktigt bra. Himla bra.

sit vis nobiscum

God, give me style, give me grace. God, put a smile upon my face.




Ibland är jag såhär glad.
Det är rätt ofta nuförtiden.

sit vis nobiscum


house of the rising sun.




Jag hade rysningar genom hela videon.
Och han är jättefin i sina glasögon.
Åh, Jono.
Åh, Tyler. 

sit vis nobiscum

I'm not used to it, but I can learn.

Pysslar ihop världens bästa present till Alf som åker nästa fredag. Ååh, jag är så himla nöjd och det kommer bli så himla coolt och bra och åh. Fast jag kommer sakna henne, jättemycket.
Klicka på bilden för att komma till hennes blogg om sin resa!
sit vis nobiscum

don't break your mothers heart.




En lite suddig mamma (fortfarande hursnyggsomhelst)
som fyller år idag.
Mamma, jag älskar dig. Grattis!

sit vis nobiscum


alla paradis ljuger till slut.




M gillar:

- Att de nya bussarna mellan S-town och N-town är så tysta.
- Hur gott det luktar utomhus tidigt på morgonen.
- Att Mitchell och Kyle har gjort en ny Livelavalive-video som jag ska titta på när jag kommer hem.
- Håkan Hellström.
- Min tygkasse som Simon Lussetti har gjort, jag får plats med allt.
- Augusti.
- Att slippa sova ensam.

M ogillar:

- Att jobba. Det är så segt.
- Att jag vill tatuera mig så himla gärna innan skolan börjar igen.
- Folk som strosar på Drottninggatan. Gå fortare eller ur vägen. Jag har bråttom!
- Oidentifierbart kladd på tunnelbanan.
- Att jag inte får sparka på han som fucking skjöt.

sit vis nobiscum

socker.


Och här sitter jag och lyssnar på Kent. Får alltid en konstig känsla i magen och halsen när jag lyssnar på dem. Jag tänker på högstadiet. Sjuan: M, Elefanter och Music non stop. Åttan: Socker, Beskyddaren och Kräm. Nian: Generation X, Ensammast i Sverige, Chans, Noll, Basriff, Columbus, Elever, Verkligen, En helt ny karriär II, Mannen i den vita hatten och resten av alla spår på Du & Jag Döden.
Låtar jag inte kan lyssna på utan att gå sönder: Beskyddaren, Ensammast i Sverige, Columbus och Chans. Hur kan man äteruppleva så himla mycket när man lyssnar på en låt? Förstår inte riktigt hur det kan påverka så starkt. Jag kan knappt tänka texten på Columbus utan att explodera.
Tänkte att ni ville veta det.
Eh, ja. Lyssna på Kent om ni vågar/inte gjort det förut.

sit vis nobiscum

crazy insane or insane crazy?




Rött hår. Grön jumpsuit. Gul saccosäck.

Jag kan äntligen lägga över bilder från Laban till datorn igen.
Hoppades av varje fiber i min lilla kropp att jag hade varit så smart att lägga alla kameranödvändigheter tillbaka i kameraförpackningen när jag hade använt dem förra året. Det hade jag inte varit, skivan jag behövde låg inte i lådan.
Men jag hade lämnat en instruktionsbok på danska. Kul grej. Kul hjärna. Kul liv. Men, jag hittade en skiva. Så nu är programmet installerat och bilderna är överförda. Woop woop. Nu ska jag kolla på Gossip Girl.

sit vis nobiscum


urban photograph.




Urban Cone i mitt hjärta. (KOLLA I FREAKING HD)

sit vis nobiscum

noll två noll fyra.




sit vis nobiscum


det här med bloglovin


Följ min blogg med Bloglovin


sit vis nobiscum

all you.


Anländer till kontoret tio över nio. Min handledare är borta. Min sommarjobbarkompis är borta. Eh, jaha? Jag har ingen aning om vad jag ska göra. Min teori är att alltid se upptagen ut, och vänta tills någon kommer och stör. Så, vad passar bättre än att sätta sig framför sin dator och knappra på tangenterna? (Kanske faktiskt göra något jobb-igt, men jag vet ju inte vad.) Ååh, jag vill inte verka som värsta slackern, men jag sorterade faktiskt sjukt mycket papper igår, så jag kanske har rätt att vila lite...? Grejen är att jag får lite dåligt samvete, nu jobbar ju min kompis alldeles själv. Fast i och för sig, hon borde komma förbi och kolla om jag har anlänt snart. Vilket jag har.
Det är sjukt tyst på ett sånt här kontor. Alla håller på med sitt. Det känns som om jag jobbar på ett bibliotek nästan, man vågar knappt prata i fall någon sitter och räknar på något eller pratar i telefon. Men det är ändå mysig stämning. Folk har sina interna små skämt med varann och alla ler och hälsar när man möts i korridoren. Alla tjatar på mig och min jobbarkompis om fikapauser och långa lunchraster, och vi bara "okej okej, jaja", och fortsätter jobba. Nu tror jag att jag hör min handledares röst några rum bort, ska springa dit och kolla.

Wish me luck.

sit vis nobiscum

please, take me away from here.



Vet inte hur många gånger jag har sett den här videon, men låt oss säga att det är väldigt många. Man måste titta på den minst tre gånger: en gång för att kolla på deras pianospel; en för att kolla på hur snygga de är när de sjunger; och en för att kolla på killen i bakgrunden. Vem är han liksom? Jag kan bara tänka mig:
"But heeey, guys, I wanna play Mario Kart!"
"Okay, but you're going to be in the video then."
"Oh, okay, fine."
"...And you'll have to put on a suit."
"But guys! Oh man, okay....... FINE!"
Kärlek. Lyssna noga i slutet när de klingat ut den sista tonen och killen svarar i telefon: "Hello? Yeah, I can talk..."
Videon har verkligen allt.

Varsågoda!

sit vis nobiscum

nemi, du är min vardagshjältinna.




klicka för större bild.

sit vis nobiscum

känn ingen sorg för mig Göteborg.


Har haft en midsommarnattsdröm. Utan blommor under kudden vet jag vem jag ska gifta mig med. Fast vi bara känt varann i elva timmar.
Åh, jag vill bo i mina drömmar.

sit vis nobiscum

tack hej, fuck dig, jag har fått nog.


Säg till din mamma
att vi inte är tillsammans.

Beställde hem första säsongen av Gossip Girl för 99:- igår. VÄRT. Vad gör jag med mitt liv liksom? Man undrar ju. Sov till ett idag igen, har gått klädd i mjukisbyxor och tittat på Cougar Town, Gossip Girl, Vänner, Ellen DeGeneres och Oprah. Lever på apelsinjuice och middag. Och frukost. Kaos. Jaja, snart blir det ordning igen. Imorgon ska jag nog pallra mig in till La Stada och handla såna där nödvändigheter. (Ni vet, sånt som finns på Sci-Fi-bokhandeln, typ) På torsdag fortsätter tv-inspelningen (vadå, har jag inte berättat om den? Hehehu, nähäpp. Synd då.) och på fredag blir det massa teater igen. Och midsommarfirande på kvällen. Helt okej.
Sen, mina vänner, är det back to life - back to reality. Sommarjobb.

Klirr i kassan blir det i alla fall.
Fedt.

Och ni älskar mina humörsvängningar.

sit vis nobiscum




the only way her heart will mend is when she learns to love again.



Geni geni geni geni, mitt favoritGENI.
Sättet hon rör sig på, sättet att bära upp kläderna.
Håret. (!)
Min favoritlåt förövrigt. Dör Robyndöden. Hej.

sit vis nobiscum

må köttätande myror äta upp dina ögonlock så att du alltid är trött, och även när du är pigg så ser du väldigt, väldigt, väldigt trött ut.


Och må dina hårddiskar förevigt alltid krasha.

Är kär i Timbuktu igen. Den här låten mår jag så himla bra av. Jag vill skrika såna här grejer i ditt ansikte, jag hoppas, jag drömmer att marken du går på går sönder. Det känns så himla bra det här. Asjävel.




Längtar som satan tills Sagolandet kommer ut. 

sit vis nobiscum

för alla gånger som vi dansat.


Ojojoj. Vänner, jag var på Gröna Lund i måndags. Och La Familia var där. Helsefyr va häftigt allt är när man är på konsert. Tryggheten som uppstår fast man står så himla nära folk man aldrig sett förut och mest troligt aldrig kommer träffa igen, åh - det är att dö för. Känslan när man hoppar alldeles för högt och tappar absolut all kontroll och har ingen aning om i fall man kommer bli nedtrampad och dö eller om det kommer någon och tar emot.
Och världens finaste Nora ler i publikhavet när de spelar hennes favoritlåtar, och Jack som tar tag i ens axlar och hjälper till att hoppa lite högre, Edvard som är skeptisk men sen tycker att det är hur-fett-som-helst, och Felix som febrilt försöker få åtminstone en bra bild på Familjen.
himla
fint.

Saknar dig fast du står här mitt framför mig /svart av askan och elden som syntes mil /det var jag och jag gjorde det bara för dig /fågel Fenix var djuret som gav sitt liv. /För alla gånger som vi dansat /och sjungit med fast ingen kan /och aldrig låtsats bara chansat /och sket i skolan för det kvittar /vad fan vet dom om vår romans? /Ni kommer hitta oss i hamnen för allt vi har gjort.

sit vis nobiscum

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0